Ljusfärg
Denna egenskap uppfattas tydligast om olika ljusfärg samtidigt finns i synfältet, som t ex när man utifrån i skymning ser ett fönster till ett rum belyst med glödljus. Detta framträder då gulaktigt med en dragning åt rött. Inne i rummet uppfattas ljuset i det närmaste neutralt med en varm ton. Skymningsljuset sett genom fönstret däremot får en blåaktig ton. Belysning från vanliga ljuskällor, liksom från dagsljuset, uppfattas vanligen ofärgat, men ändå med en dragning åt varmt eller kallt, något man känner mera än egentligen ser. När man vistas i ett rum anpassas synsinnet i viss grad även till den rådande belysningens ljusfärg. Det innebär dock inte att denna efter en stunds adaptation alltid skulle uppfattas vara neutral. När man rör sig mellan rum med olika ljusfärg förstärks olikheterna på samma sätt som uppfattningen av ljusnivån.
Avgränsning:
Ljusfärgen avser den färgton som kan uppfattas hos ljuset självt i rummet. Det är härvid inte frågan om ljuskällans färg, som mer eller mindre kan avvika från den ljusfärg som finns i rummet. Inte heller kan denna egenskap direkt härledas ur de färger som uppfattas på ytor och föremål. Ljusfärgen är istället resultatet av en samverkan mellan rummets färger och dess belysning.
Variation:
Vanliga ljuskällor uppvisar avsevärda olikheter i strålningens sammansättning, och ger mycket olika inverkan på upplevd ljusfärg i ett rum. De vanligaste begreppen för att beskriva upplevd färgton i rummet är varmt – neutralt – kallt. Ljusfärg kan också beskrivas i färgtermer, i synnerhet när den är mera påtaglig. Den kan variera över hela spektrum om ljuset färgas med t ex filter eller färgade reflektorer.
Samband:
-ljusstrålningens färgtemperatur
-ljusnivå
-ljusfördelning
-bländning
-färger på rumsytor och inredning