Ytfärger
Att uppleva färg är lika självklart som att se. Vårt färgminne är påtagligt, vi bär på erfarenheter av hur färger i kända sammanhang brukar se ut. Vår naturliga referens för färgvärlden är det vi ser i dagsljuset, med alla dess skiftningar. Även i elbelysning kan färger se naturliga ut. Inte sällan uppträder de dock mer eller mindre förvanskade. Även detta har vi blivit vana vid. Den psykologiska verkan av sådana förvanskningar är studerad endast i ringa omfattning.
Avgränsning:
Denna egenskap avser färger sådana de ser ut på ytor och föremål. Den färgton som kan upplevas förknippad med ljuset i rummet bedöms separat som egenskapen ljusfärg. Att skilja på dessa bägge egenskaper kräver viss träning. Åtskillnaden är nödvändig därför att något direkt samband mellan dem inte föreligger.
Variation:
I rum uppträder vanligtvis ett stort antal färger tillsammans, vilket gör att inte bara kulörtonen hos en enskild färg utan också färgernas inbördes balans påverkas, när ljusets färggivande egenskaper förändras. Detsamma gäller i ett olikfärgat mönster, t ex en tapet, ett tyg eller en tavla, vars helhetsverkan förutsätter att balansen mellan de ingående färgerna är oförvanskad.
Utöver kulörton och nyans kan en ytfärg ha även andra, mer svårbeskrivna karaktärsegen-skaper som t ex sammanhänger med måleriteknik och ytans textur, som även inverkar på färgens karaktärsförändringar i olika belysning.