Sambandsfaktorer reflexer

Reflexerna utgöres av speglingar, bestämda av optikens lagar om spegelbilder. Reflexernas läge bestäms av ögats position i förhållande till såväl den yta som ger reflexer som till den ljuskälla (yta) som speglas. Om någon av dessa tre faktorer förändras påverkas också reflexens läge. Reflexernas karaktär bestäms dels av den yta där reflexerna uppstår, dels av ljushet och utbredning av den ljuskälla (yta) som speglas. Den reflekterande ytans glans avgör reflexernas skärpa, och dess reflektans inverkar på hur tydligt reflexerna uppfattas. Ju mattare yta, desto diffusare konturer får reflexerna, för att i den matta ytan helt upplösas. Ju ljusare ytan är, desto mindre blir kontrasten mellan reflexen och ytan, varvid reflexens påtaglighet minskar. Reflexens utbredning hänger samman med den reflekterade ytans optiska egenskaper, area hos ljuskällan samt dennas avstånd från ytan. Reflexens intensitet påverkas av ljuskällans luminans i riktning mot reflexen.

5016

Reflexernas positiva effekter

Reflexer ger liv till vad vi ser. Ord som skimmer, glitter etc beskriver ofta starkt positiva upplevelser, där reflexer av skiftande slag finns närvarande. Att ta vara på reflexernas möjligheter är därför att berika synupplevelsen. Medel för detta är dels glansegenskaper hos rumsytor och inredning, dels reflexgivande egenskaper hos fönster och armaturer. Elljuskällorna erbjuder härvid ett rikare register än dagsljuset, alltifrån intensivt lysande, närmast punktformiga glödtrådar till de stora, diffust lysande ytor som t ex indirekt belysta tak ger. De senare kan få även blanka föremål att se matta ut, då reflexionen får karaktären av en grå slöja över föremålet. Speglas istället t ex nakna glödlampor uppstår den gnistrande effekt som förknippas med den blanka ytans karaktär, i synnerhet om klara glödlampor användes. Helt matta ytor spelar ej med ljuset på detta sätt. De kan lätt framstå som livlösa. Det hindrar inte att just den helt matta ytan i rätt sammanhang kan ha stora skönhetsvärden, t ex en vitkalkad muryta. Just frånvaron av reflexer ger ett starkt uttryck till ytan, vars textur härvid beskrives av skuggan ensam. Den alldeles texturlösa, helt släta, matta ytan kan däremot uppfattas som immateriell, när varken skuggor eller reflexer berättar om dess egenskaper

The Penitent Magdalen
Carlo Dolci,

Reflexernas negativa effekter

Synförsvårande blänk, som reflexerna vanligen kallas när de stör seendet, är en av de vanligaste orsakerna till synbesvär i arbetet. Vid en arbetsplats måste blänk så långt möjligt undvikas i de synriktningar som bestäms av arbetet. I första hand gäller det att undvika att reflexer uppstår i själva synuppgifterna. Blänket försämrar kontrasterna, så att man inte förmår eller har svårt att urskilja det man måste se. Reflexerna ger också ljusfläckar som i olika grad verkar störande på seendet. De kan vara påtagligt bländande, men även utan att vara särskilt intensiva kan de dra blicken till sig alldeles i onödan. Blanka föremål bör därför undvikas inom arbetsområdet. Att ”städa” detta från onödiga reflexer bidrar till en behagligare synsituation. Grundregeln för att undvika blänk är att ljusstrålningen har rätt riktning i förhållande till synuppgifterna. Det är lägena på arbetsmaterialets reflekterande ytor som avgör vilken ljusriktning som är lämplig. ”Ljus snett bakifrån” är ingen allmängiltig regel utan gäller för läs- och skrivarbete vid ett vanligt skrivbord, där arbetsmaterialet ligger i ett horisontalplan. Armaturen inverkar på reflexerna inte bara genom sitt läge, utan också genom utformningen av de lysande ytor i armaturen som speglas i reflexerna. Observera att bländskydd av rastertyp, som är öppna nedåt, inte hindrar att det uppstår blänk under lampan. Denna typ av bländskydd skärmar endast det ljus som annars skulle gå direkt mot ögonen. För att ta bort eller minska inverkan av blänk är det ljusstrålning i riktning mot den reflekterande ytan som måste åtgärdas. Orsakas blänket av en oavskärmad ljuskälla, kan det ofta dämpas genom diffusion, t ex med en opalskiva som fördelar ljusstrålningen på en större yta och därigenom får lägre luminans än ljuskällan direkt. En sådan diffuserande skiva bör ha så stor transmission som möjligt utan att diffusionseffekten går förlorad.